"tjejer i förhållande går ner sig"

det har jag fått höra i ett antal månader, och ja, det är från min man , haha. men ju mer man tänker på det, desto mer inser jag att det faktiskt stämmer. Vet inte hur många man ser som har varit vältränade och i bra form, som sen hamnar i ett förhållande och helt plötsligt inte bryr sig längre. säger absolut inte att det är fel, utan det är ju upp till var och en hur man vill se ut. Men för mig ger det nästan ångest. Jag vet om att jag har tappat hur mycket muskler som helst. hade en vältränad mage innan och med endast några dagars extratränande såg man magrutor. de är ju helt borta nu. hade döstarka ben efter ridningen, men de börjar också försvinna.

så nepp, det där ska inte gälla mig! jag mår inte helt bra om jag "går ner mig". kanske är lite väl hårda ord, haha. så nu har jag gjort en deal med mig själv. Varje vardag ska jag ut och springa/PW innan frukost. försöka springa varannan dag och varannan dag PW med inslag av jogging. Jag vet själv att går jag ut för hårt och pressar mig själv från början så tröttnar jag direkt. Så nu är det faktiskt lugnt att inte pressa mig till max hela tiden. Belöningen blir helt enkelt frukost när jag kommer hem. Utan frukost vet jag att jag svimmar under dagen , så det måste jag ha. Men ingen frukost utan att ha varit duktig innan ;) och sen såklart magträning i 45 minuter när jag kommer hem innan duschen.

ska nog inte ta många veckor innan jag kommit i form igen! :)

riktigt dösnygg mage!
absolut inte mer än så iallafall :)