Jag kommer så väl ihåg min första tid med den här hästen. första dagen kunde jag inte fånga henne i boxen alls. hon vände om och hotade med att sparka. Andra dagen blev jag sparkad två gånger när jag ledde henne. Jag kunde inte ha henne på stallgången utan att hon tryckte in mig i väggen eller stod på bakbenen. Att rida var hon dock snäll. iallafall tyckte jag det då.
Jag ville lämna tillbaka henne de första dagarna, vilket kanske inte är konstigt, men bestämde mig för att ge henne en chans. jag fick helt enkelt locka henne till mig med godis, binda fast henne i boxen och göra iordning henne där. gå ut på stallgången och hoppa upp där, för ute var inte att tänka på att hoppa upp! och sen kunde vi börja våran ridtur!
men vi har jobbat oss fram, haft motgångar, riktiga sådana, men även medgångar då allt bara har känts perfekt! ena veckan har hon gått klockrent , till att nästa vecka bara studsa på stället tills hon var helt blöt av svett för att hon var så stressad av egentligen ingenting alls.
När jag nu ser hur hon är idag. En lugn, snäll häst som i princip vem som helst kan ta hand om. Att alltid få höra hur trevlig och snäll hon är oavsett om det är hovslagare, veterinär eller bara någon random människa. det är så himla kul! jag vet hur mycket jag lagt ner på henne, hur hon var innan och att det är jag som har gjort det. jag har fått henne att lita på mig, inte till 100%, det kan jag inte säga men iallafall tillräckligt! Hon kan stå lös på stallgången numera, hon följer mig vart jag en går. stannar jag, stannar hon. blir hon rädd springer hon inte utan vänder sig om mot mig och vill vara nära. klappar jag henne i pannan trycker hon sitt huvud mot mig och blundar. den här hästen har satt djupa spår i mig kan jag lova! och idag försvann hon ut ur mitt liv.
när hon gick på transporten och lemmen stängdes bakom henne, då gick det inte att hålla tårarna tillbaka! min fina lilla häst kommer inte stå i sin box imorgon när jag kommer. allt jag gjort igår och idag var sista gången. älskade häst vad jag kommer sakna dig! <3
Jag ville lämna tillbaka henne de första dagarna, vilket kanske inte är konstigt, men bestämde mig för att ge henne en chans. jag fick helt enkelt locka henne till mig med godis, binda fast henne i boxen och göra iordning henne där. gå ut på stallgången och hoppa upp där, för ute var inte att tänka på att hoppa upp! och sen kunde vi börja våran ridtur!
men vi har jobbat oss fram, haft motgångar, riktiga sådana, men även medgångar då allt bara har känts perfekt! ena veckan har hon gått klockrent , till att nästa vecka bara studsa på stället tills hon var helt blöt av svett för att hon var så stressad av egentligen ingenting alls.
När jag nu ser hur hon är idag. En lugn, snäll häst som i princip vem som helst kan ta hand om. Att alltid få höra hur trevlig och snäll hon är oavsett om det är hovslagare, veterinär eller bara någon random människa. det är så himla kul! jag vet hur mycket jag lagt ner på henne, hur hon var innan och att det är jag som har gjort det. jag har fått henne att lita på mig, inte till 100%, det kan jag inte säga men iallafall tillräckligt! Hon kan stå lös på stallgången numera, hon följer mig vart jag en går. stannar jag, stannar hon. blir hon rädd springer hon inte utan vänder sig om mot mig och vill vara nära. klappar jag henne i pannan trycker hon sitt huvud mot mig och blundar. den här hästen har satt djupa spår i mig kan jag lova! och idag försvann hon ut ur mitt liv.
när hon gick på transporten och lemmen stängdes bakom henne, då gick det inte att hålla tårarna tillbaka! min fina lilla häst kommer inte stå i sin box imorgon när jag kommer. allt jag gjort igår och idag var sista gången. älskade häst vad jag kommer sakna dig! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar